Bra relation till hunden

Jag har funderat på vilken typ av relation jag har till mina egna hundar?

• Vänskapsrelation? Det kan inte vara detta, även om jag skulle vilja. I en god vänskapsrelation finns det förhoppningsvis inga hierarkier. Här finns det tydligt. Mina hundar är beroende av mig och jag bestämmer saker för dem ganska ofta.
• Föräldraskapsrelation? Nej, det är inte detta heller, eftersom jag ändå förhåller mig till mina egna barn på ett annat sätt än till mina hundar. Dessutom är föräldraskapets uppgift att uppfostra barn som kan frigöra sig från hemmet när de blir vuxna. 
• Ledarskapsrelation? Nej, det är inte detta heller. De här är inte våra arbetare. Och jag vill inte bestämma allt i deras liv. Jag anser att detta är en gammaldags syn på saken. Dessutom vill jag vara mer jämlik med mina hundar än vad traditionell ledarskapsfilosofi är.
• Utnyttjande relation? Det här vill jag inte ens tänka på. Ingen relation borde baseras på att den ena utnyttjar den andra för sina egna syften. Så är det ofta även mellan människor.

Zeus (jag hade redan lärt mig något om att träna apportering)

Jag vet inte vad det rätta ordet är för det, men det är något mellan föräldraskap och vänskap i sin känsla. Det finns säkert kärlek i det. Hur behandlar jag en hund som jag har den inställningen till?

• Jag låter den göra val själv inom säkerhetens ramar
• Jag tvingar den inte till något, om det inte är helt nödvändigt, t.ex. veterinärbesök
• Jag låter den utföra artspecifika beteenden så länge det är tillåtet och säkert
• Jag ser till att den får motion och stimulans
• Jag ser till att den får vila
• Jag ser till att den får vård
• Jag matar den så att den får det den behöver och variation i sin kost
• Jag ser till att den inte behöver vara rädd för något
• Den behöver inte uppleva fysiska bestraffningar (korrigeringar med koppel, dra i örat osv.)
• Den behöver inte uppleva negativa känslor på grund av träning eller annan hantering
• Jag ser till att den har en bra känsla under träningen
• Jag använder belöningar i träningen
• Jag funderar på etiska frågor i min hantering av djur

Med Miina på jakt 

Hur skapas den goda relationen? De ovanstående sakerna är en fin början. Ofta bemöter erfarna hundägare med ett leende eller överlägset att nybörjare eller relativt nya hundägare har utmaningar med sina hundar. De konstaterar att de har ett ledarskapsproblem eller inte vet hur man är ledare för sin hund. Detta är en halmstack som "dissar" den olyckliga nybörjaren. Utmaningen är att de inte vet hur man löser hundar eller problem. Problem löses inte genom att vara mer "ledare". Vad det nu än betyder? Det innehåller ingen information och är ingen lösning. Här är några tankar:

• Vi bestämmer i förväg hur vi vill att hunden ska bete sig och fokuserar på det: vi belönar rätt beteende systematiskt tills det är starkt. Det vill säga vi fokuserar på vad vi vill.
• Vi hanterar hundens miljö: vi tar inte med den till situationer där den inte kan lyckas (t.ex. inkallning)
• Vi tränar hunden för situationen innan vi tränar i situationen
• Vi förhindrar felaktiga upprepningar
• Vi funderar på vad som belönar hunden och vad belöningens riktning är (om hunden belönas endast för saker som är bort från föraren, så måste vi tänka på hur vi får det att förändras)
• Vi kopplar ihop utfodring med hundträning: i matskålen kan det finnas hundratals små förstärkningar (om den inte kommer en gång, så förstärker vi den inkallningen systematiskt i samband med måltiden)
• Vi är rättvisa och rättvisa och glömmer halmstackar: den retas eller försöker bli ledare
• Vi observerar hundens känslotillstånd i varje situation (t.ex. lugn vs. upphetsad => upphetsad tar emot ingenting)
• Vi ser till balansen mellan aktivitet och lugn (ofta saknas det inte aktivitet i en upphetsad och överaktiv hunds liv, utan lugn).
• Vi skaffar en tränare som har lösningar, inte bara kritik (oavsett om denna tränare är uppfödare, vän eller professionell)
• Vi funderar på förhållandet mellan bestraffning och belöning i hundens liv, vad som motiverar den
• Vi funderar på vad som är min hunds personlighet: ingen av dem är likadan som de andra. Avslappnade-Regina kan inte tränas och hållas på samma sätt som Pessimist-Perts.
• Vi ger oss själva förlåtelse för misstag och kastar inte aska över oss själva för dem
• Och vi skyller inte hunden för det!

När det gäller mina egna hundar har det kommit upp saker med var och en som jag har behövt tänka länge och noga på. Var och en av dem har lärt mig nya saker och fått mig att lära mig nytt. Med var och en har jag gjort något "misstag". Detta har hållit mig ödmjuk. Att äga och träna hund är en väg där man aldrig blir färdig eller vet allt.

Denna hund (Tarkku) lärde mer om jakt än resten tillsammans. 

  bild Tiina Karlström

 

Ämnet berörs i denna föreläsning, vars inspelning kan köpas: