Servicelinjens historia cocker spaniel i Finland 1999-2009

Publicerad i Cockerspaniel 3/2020

Det var en gång en ung kvinna som hette Ulla (och är naturligtvis fortfarande). Ulla hade vuxit upp med cockers och det hade aldrig tänkt mig att cockers är jakthundar. Som en ung aktiv medlem av Cockerspaniels ry deltog han i den första jaktutbildningen som anordnades av klubben 2001, ledd av Arto Kurvinen. Från det började en entusiasm som ännu inte har avtagit till denna dag. Det förändrade riktigt hela mitt liv.

Som ett resultat började jakten på en bra jakthund. Uppfödarna var inte särskilt intresserade av ämnet vid den tiden, men utgrävningen av ämnet började verkligen med handling. År 2002 träffade Ulla Columnar Kari och hennes svarta cocker Bobby (Mallowdale Giddiup) på Wilderness Fair och blev kär i hunden. Hunden liknade inte de cockers som han träffade alls utan gjorde ett stort intryck med sitt beteende. Bobby var den första servicelinjen som registrerades i Finland. Bobby togs från England från Ian Openshaws kennel. På sin Rytex-kennel odlar han fortfarande engelska spridare och cockers är registrerade där som Mallowadals. Det här var Ians fars Kennelnamn. Bobby var en stor och lugnt uppförd hund. Det fick aldrig ett större resultat från SPME-testerna AVO2, eftersom hunden hade utvecklat en tendens att jaga när den används på en båt. Hunden var på jobbet på en viltgård i ständig jaktanvändning. Hunden hade två valpar: en med Stawaskogens Axan och den andra med Whaupley Anniken. Båda kullarna har satt en tydlig prägel på Finlands lilla arbetande cockerpopulation.

Bobby

Resultatet av Bobbys möte var att Ulla bokade en valp från en kull född i Sverige till kennel Meryli våren 2003. Men hon avbokade detta för att hennes egen showlinjetik dör av melanom och sedan inte vågade vara utan sådan en hobbyhund. Så jag slutade ta en till för mig själv. Emellertid hade gnistan tänt och så föreslog Ulla till sin vän Nina Mahlasen (då Menna) att "Ska vi ta linjen tillsammans?" Utan ett ögonblick sa Nina, "Ja, låt oss bara ta det!" Så på Winner-utställningen 2003 i Stockholm träffade han sin framtida hunduppfödare Maria Müllersdorf och kom överens om helgen därpå att träffa föräldrarna till den framtida kullen i Sverige. Det var vad som hände och entusiasmen växte bara och valpen var bokad. Vid Cocker Days i Paimio kom en valp från samma kull till Uleåborg för Karlströms Tiina och Juha. 

Exakt

I april 2004 lämnade Ulla, Tiina och Nina med spänning för att hämta valparna. I Sverige hälsades vi av livliga och modiga valpar. Därifrån gick den svarta Meryl Kick-Off "Someone" och leverfärgade tik Meryl Sweet Kelly "Tarkku" med. Så fort de såldes! Det fanns så många söta valpar som det verkligen fanns. Konstigt utseende kanske, men hela tiden fängslande. Det är så att manövrera cockers 3 och 4 till Finland. Det exakta lämnade naturligtvis inga avkommor, men var länge en mycket användbar hobby och jakthund som aldrig lämnade vilt i fältet. Hundens bästa resultat var i AVO1 SPME, från vilken han gick i pension vid sex års ålder, när hundens andra höft också klipptes. Även efter detta var hunden ett kreditpaket i situationer där en målmedveten hämtning behövdes. Den exakta broren Någon hade välsignats med lite bättre höfter. Hunden tävlade framgångsrikt i både spanieljaktprov och efterprov och uppnådde mästarstatus i båda arterna. Det var lite kort att hunden inte heller skulle ha bekämpat lydnadstesterna. Någon besegrade utmanaren 2005 och var årets jaktcocker tre gånger. Någon har en kull 2012, men det här är en annan historia som inte träffar det här tidsfönstret. Dessa stora och lite tunga hundar var de första, men inte de sista, använder cockers från sina ägare.

Någon (Mikko Ala-Kojola)

Vad? Hade det varit nummer två? ja! Sommaren 2002 tog Pekka Korpelainen med sig en svartvit tik Smedmestarens Lakris från Sverige. Tyvärr var hunden inte långlivad, eftersom allvarliga magproblem tog Laku mycket ung.

Laku

När precisionen var sex månader gammal diagnostiserades den med en allvarlig höftfel och var tvungen att genomgå operation för första gången. Vid den tiden erbjöd uppfödaren en ny valp som kompensation. Det var en kombination av Whaupley River och Nancarrow Cinnamon och föddes i England, där tiken var på avel. Nina och Ulla var så förtjusta i Tarkku att de sa ja, även om mamman var densamma som Tarku. I december 2004 hämtades Whaupley Annikens ”Anni” från Sverige, där tre valpar hade kommit från England. Det var en valp med en charmig självkänsla som var så rolig och aktiv. Hunden kom trunkerad, så den deltog aldrig i jaktprov här. Istället blev denna mycket fina (men med konstnärliga frihet) tik en riktig stamtik i den finska arbetande cockerpopulationen. Ann hade tre kullar, varav de två första med framgång användes för avel. Ann var också den första Ladysplit's Deagol född i Finland, men mer om det senare.

Anni

Nummer 5 var den röda tiken Red Garlic's Hjortron, "Hilla", anförd av Anu Knuutinen och Pasi Pöppönen från Sverige 2005. Hilla var en snabb och ganska smal tik som vann dåvarande utmanare 2006. Utmanaren var en jaktrecension för hundar födda året innan. Det bästa testresultatet är AVO1 112 poäng, som 2009 också vann cocker-mästerskapssegern. Hill hade totalt fyra kullar, så hon är Namusilla kennels tik. Namusillas huvudsakliga ras är en Labrador Retriever, men genom åren har flera cocker kullar fötts där. De har fortfarande en ättling till Hilla som jakthund.

Hjortron

 Även 2005 tog Sanna Veijola från Sverige en mycket vit och vit manlig röd vitlök Flygande Jakob, alias Jaakko. Jaakko tävlade i sin huvudsakliga sportrörlighet i maxiklassen, men hunden gick också till SPME-försöken för AVO1-resultatet. Jaakko hade två kullar. Jaakko var inte heller Sannas sista cocker.

Jaakko (Foto: Mikko Ala-Kojola)

 År 2006 flög Ulla i Sverige för att hämta en två år gammal röd tik Stawaskogens Axan, som uppfödaren sålde eftersom det var väldigt varmt i spelsituationer. Hunden köptes tillsammans av Kari Pylvänäinen och Jukka Paroinen, som blev hundens ägare och ultimata ägare. Jukka tävlade med hunden i jaktprov och blev den första finska arbetsmästaren i jaktprov på mer än tjugo år. Axa är också den enda cocker som har vunnit Spaniel Championship 2010. Axa var också flera Cocker Champion och Hunting Cocker of the Year. Axa hade fem kullar, så det har också satt sitt prägel på den finska befolkningen. Denna kraftfulla och personliga hund kommer säkert att komma ihåg av många som en positiv sak.

 Den första kullen som föddes i Finland var Axan och Bobbys valpar födda 2006 i Karin Wood-Nymph kennel: W-N Mixa, Tina och Bisse. Tikarna Tina och Bisse överlämnades till Kari och särskilt den svarta och vita Bisse lyckades också stiga till vinnarklassen i försöken. Bisse placerade sig också bra under Cocker Championships 2009 i Kangasala. Båda hundarna hade flera kullar som fortfarande syns i vår befolkning.

 

Bisse

Tenn

Den andra kullen föddes ett år senare i Ulla Ruistolas Ladysplits kennel. Vid den tiden var mamman Anni och fadern Bobby. Till Ullas stora besvikelse föddes bara män, så det fanns ingen kvar vid den tiden. Det var dock ingen besvikelse i kullen. Hanarna var starka och funktionella rent hårda jakthundar. Med hjälp av Manelius Aija blev L. Deagoli aka Tico både FI KVA och FI JVA. Den här håriga hunden är också stamtavlan av Aija kennel. Hunden hade totalt fyra kullar. Tico var blåare i färg. L. Dinodas aka Piki (svart) besegrade utmanaren 2007 och var länge den främsta kanonen i familjen Roine i jaktärenden. Platsen hade tre kullar. L. Doderick aka Sisu (svart) gick till prövningar och båtar med sin ägare Eilon Mikko. Inuti fanns en kull. Alla dessa tre hundar har lämnat operativa mästare i sina avkommor. Kullen hade också svarta och vita L. Dorgo, Frodo och svarta L. Dodinas aka Dodi, som var jakthundar värderade av sina ägare.

Tico

Tonhöjd

Gå

 År 2007 förde Hertta Pirkkalainen och Virpi Väisänen skräp från A-T's Fifth Element, Tinka och A-T's Four Feet Above, Vuokko, från Ah-Tibs kennel i Sverige. Deras mor var Whaupley Ulrica, som var Annikens fullsyster. Båda hundarna var röda tikar. Vuokko blev mästare och hade en valp under kennelnamnet Villivuoko. Tinka var Hertas test- och jakthund och tävlade om AVO1-resultatet. Samma år fördes också en svart man Stawaskogens Goofy, aka Hessu, från Sverige, som blev Finlands arbetande mästare under ledning av Rami Saarinen. Goofy var son till Axan, som då var på avel i Sverige.

 

Lämplig

Anemon

År 2008 föddes Namusillas första kull till Hilla. Fadern vid den tiden var Saxaphone Robinson. Det var tre svarta hanar i kullen: Pikisilmä, Mustapekka och Nokipoika. Året därpå föddes en lite mer betydande kull till Hilla tillsammans med L. Dinodas: Havon Akka, Viian Eukko, Anterinen, Antti Santti, Hiili Ukko och Kaljolainen. Tre av dessa tävlade också i SPME-storlekarna och Hiili-Uko blev också den finska arbetande mästaren och årets dubbla jaktcocker. Viians Euko hade ett VOI1-resultat och Kaljolainen hade ett OPEN1. Kaljola blev också mästare, agilitymästare och hoppmästare. Dessa tre hundar användes också för avel.

Hugo (kolman)

Pitu (Viians Eukko)

Pepe (Kaljolainen)

 Anne Woivalin tog med sig en svart tik Guns Choise Black Pearl från Sverige. Musti var kvigan i Annes kennel för cockers. Annella var redan en terrier vid den tiden. Black var den första Derby-vinnaren när cocker-entusiaster bestämde sig för att snabbt sätta upp sitt eget unghundtest när Challenger inte längre hölls. Vid den tiden betraktades provet som en officiell SPME-examen i stil med Junkkari (det årliga evenemanget för den tyska ständiga klubben). Musti var en kvalificerad yachtkompis för Anne i flera år och mor till många Miklaus valpar.

Svart

 2009 började takten öka: 28 operativa cockers registrerades plötsligt. Således nämns de som har lämnat sitt eget bidrag till befolkningen här. Först nämns Witch-Hunt's Eddie Vedder, Eddie och Saxaphone Derwent, Tellu, som båda föddes 2008-sidan. Den första av dessa var en svart man från Sverige och den andra var en svart kvinna från England. De två fick också senare en rekordstorlekull: 11 svarta valpar. Utöver detta hade Eddie (ägare Ulla Ruistola och Nina Mahlanen) tre andra kullar. Eddies bästa resultat från SPME var VOI1-testet för vattenfåglar. Tellunk (ägare Anne och Janne Knuutinen) hade också det bästa resultatet från VOI1-testet för vattenfåglar. På våren tog Juha och Tiina Karlström och Casper Grönblom kullkompisarna Meryl Black Dove (Other) och Black Ring-Ouzel (Ringo) från Sverige. Dessa effektiva syskon blev båda finska arbetande mästare och Muu hade fortfarande arbetande mästare. Den andra var också derbyvinnaren 2010. Resten hade senare en kull med någon och Ringo fick ett par kullar igen. Dessutom fördes kullbröderna Sanaigmore Jessie (Sissi) och Dawn (Taimi), vars far var Cocker Championship-vinnaren FTCH Timscarry Valtos, från England (Jukka Paroinen, Nina Mahlanen och Ulla Ruistola). Sissi var mer kvalificerad av de två och blev finsk operatörsmästare och mor till flera kullar.

Eddie 

Tellu

Annat (foto av Mikko Ala-Kojola)

Ringo (foto av Jukka Paroinen)

Gerilla

Det är också värt att nämna den första kullen i Frosty Morning's kennel (Nina Mahlanen och Jutta Kaartinen) med Mother Whaupley Anniken och pappa Stawaskogens Goofy. Av dessa valpar tävlade Mireia (Kuura), Mimosa (Kerttu) och Melissa (Ninja) framgångsrikt i SPME-försöken och alla tre fick senare valpar. Det är också värt att nämna den första kullen av kennel Friis (Aija Manelius): Stawaskogens Axa och Ladysplit's Deagol, särskilt Friisin Kuura (Riska), som blev finsk arbetande mästare och mor till många Kuusiviida och Taljakkaa valpar. Riskas bror Friisin Kaira hade flera kullar. Sist men inte minst, den leverfärgade svenska importen av den manliga Vagnmakaren Dukat, Duke, som flög till Aija och Ulla genom Köpenhamn i Finland. Aija gjorde Duke till en fungerande mästare och hon hade också valpar.

Rimfrost

Kerttu

Ninja (bild kommer)

Risk

En bild av borren kommer

hertig

Vid tioårsskiftet var det en efterfrågan på cockersjakt i Finland!

Ulla Ruistola