Tillämpning av LIMA med egen hund

Vad är LIMA?

LIMA är en förkortning av frasen Least Intrusive, Minimally Aversive, det vill säga "Minst påträngande, minst negativa". Översättningen är inte officiell, eftersom det inte finns någon sådan känd för undertecknad.

LIMA beskriver en djurtränare eller beteenderådgivare som använder minst påträngande, minst negativa strategier bland olika mänskliga och effektiva träningsmetoder. Att följa LIMA kräver också att tränaren har lämplig kunskap och färdigheter. Dock är LIMA-principerna tillämpliga för alla i deras egen träning.

LIMA rättfärdigar alltså inte användningen av bestraffning istället för andra effektiva interventioner och strategier. I de flesta fall kan den önskade beteendeförändringen uppnås genom att fokusera på djurets

• miljö
• fysisk välbefinnande samt
• operant och klassisk betingning, som till exempel undervisning av alternativt beteende
• och motkonditionering.

LIMA är kompetensbaserad

LIMA kräver alltså att tränare arbetar för att öka användningen av positiv förstärkning och ta bort användningen av bestraffning när de arbetar med djur- och människokunder. För att säkerställa bästa praxis bör kompetens förvärvas och upprätthållas både inom vägledning och träning genom kontinuerlig utbildning och praktisk erfarenhet. Detta kan också varje hundägare tillämpa i sin egen hunds träning och hantering: skaffa så mycket information och färdigheter som möjligt. Självklart med hänsyn till egna resurser.

Positiv förstärkning och förståelse för eleven

Positiv förstärkning bör vara prioriterad i undervisning, träning och problemlösning, och den bör tillämpas konsekvent. Positiv förstärkning leder till mindre

• aggressivitet,
• uppmärksamhetssökande,
• undvikande 
• rädsla hos elever.

Endast eleven avgör vad som kan vara förstärkande, det vill säga eleven avgör belöningens kvalitet. Det är avgörande att tränaren förstår denna princip och kan tillämpa den korrekt. Detta innebär att instruktören eller tränaren bedömer varje gång hur eleven upplever hanteringen, beröringen, t.ex. klappning, mat, olika verktyg och miljön. Tränarens fördomar får alltså inte definiera elevens erfarenhet. Måttet är alltså om elevens önskade beteende förstärks eller försvagas, inte tränarens/instruktörens avsikt eller preferens.

Jsystematisk problemlösning samt olika strategier

Tränaren/instruktören är ansvarig för att säkerställa elevens framgång genom en konsekvent, systematisk metod. Han/hon identifierar det önskade mål-beteendet, dess syfte och de konsekvenser som upprätthåller beteendet.

Under utbildningen kan flera strategier för lärande och beteendeförändring förekomma. Deras etiska användning beror alltid på tränarens förmåga att lösa problem på ett korrekt sätt och förstå att varje åtgärd påverkar eleven. Detta kräver känslighet för elevens erfarenhet och viljan att se vad som verkligen händer. Detta kan också kräva hjälp av en professionell eller på annat sätt mer erfaren person.

Förebyggande av missbruk

Tränaren/instruktören strävar efter att förhindra och ta bort missbruk och möjliga konsekvenser av felaktig, dåligt tillämpad och inhuman användning av bestraffning samt alltför restriktiva åtgärder. Instruktören avstår också från att tillämpa dem om de föreslås för honom/henne.

Möjliga effekter av bestraffning kan inkludera:

• aggression eller frustration
• undertryckande av beteende (förhindrar att man läser djuret korrekt)
• ökad ångest och rädsla
• fysisk skada
• negativ relation till ägaren eller hanteraren
• ökat oönskat beteende
• nya, oönskade beteenden.

Självbestämmande

LIMA-principerna kräver att tränaren/instruktören alltid ger eleven så mycket val och kontroll som möjligt. Tränaren/instruktören ska behandla varje individ med respekt och vara medveten om elevens individuella karaktär, preferenser, förmågor och behov.

Vad vill man att djuret ska göra?

I träningen fokuserar man på att förstärka önskade beteenden och ställer alltid frågan till sig själv "Vad vill jag att djuret ska göra?" Användningen av bestraffning i träning svarar inte på denna fråga och erbjuder därmed inte ett acceptabelt beteende som djuret kan lära sig att ersätta oönskat beteende med. Dessa LIMA-principer rättfärdigar därför inte användningen av negativa metoder och verktyg, t.ex. användning av elektriska, strypande eller andra skrämmande/skadliga verktyg istället för effektiva positiva förstärkningsinterventioner och strategier.

Vid beslut om träning bör tränaren förstå och följa den mänskliga hierarkin för beteende - Procedurer för humana och effektiva beteendepraxis som presenteras i diagrammet.

 

Den mänskliga hierarkin

Den mänskliga hierarkin hjälper tränaren i beslutsprocessen under träning och beteendeförändring. Dessutom hjälper den ägare och djurvårdare att förstå den tillämpliga vårdmetoden vid definiering av träningspraxis och metoder samt ordningen för deras tillämpning.

Hierarki av procedurer och utbildningens fokusområden.

1. Hälsa, näring och fysiska faktorer: Säkerställ att alla potentiella medicinska, näringsmässiga eller hälsorelaterade faktorer undersöks av en kvalificerad veterinär. Eventuella faktorer som påverkar djurets välbefinnande i den fysiska miljön bör också undersökas.
2. Föregående influenser: planera händelser och miljöer relaterade till situationen, förändra motivationer och lägga till eller ta bort diskriminerande stimuli (influencer) för problematiskt beteende.
3. Positiv förstärkning: Använd metoder som ökar sannolikheten för önskat beteende.
4. Separat förstärkning av alternativt beteende: Förstärka acceptabelt ersättande beteende och ta bort den förstärkande faktorn för problematiskt beteende.
5. Negativ bestraffning, negativ förstärkning eller upphörande (dessa är inte i prioriteringsordning):
   • Negativ bestraffning - Ta bort förstärkningen för att minska sannolikheten för problematiskt beteende.
   • Negativ förstärkning - Ta bort en aversiv stimulus för att öka sannolikheten för korrekt beteende.
   • Upphörande - Ta bort den förstärkande faktorn permanent för att dämpa beteendet eller minska det till en grundnivå.
6. Positiv bestraffning: lägg till bestraffning för att minska sannolikheten för problematiskt beteende.